Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

måndag 30 april 2018

Att ha nåt att göra....

Dag tre...
Av den fyra dagar långa ledigheten, lördag, söndag, måndag och tisdag...
I dag är det måndag, Valborgsmässoafton, och idag har vi planerat Langoosmys med barna och körsång vid brasan...
Men...
Termometern visar fortfarande på feber, jag ömsom fryser ömsom svettas, svettningarna kan ju iofs vara åldersbetingande, men jag mår inte bra...
Snuvan är tjock och rinner inte ut av sig själv längre, hostan är djup, djup som en basröst och det river i lungorna...

Stora O, var nog glad att han fick åka till Molnfabriken idag, för att starta nån ånga eller nåt, och slipper vara hemma med sin grymt tråkiga fru, som inte orkar någonting.

Tur jag kan ta sällskap av de skönaste brudarna...


Och Mia gav ett tips på en serier på HBO som jag nu sett två säsonger av :)


Hur kul det än är att se på serier och lyssna på podd, så är det där med att vara sjuk, vila och ljuvt tillfriskna inte riktigt min grej...
Hela den här kroppen protesterar, håret börjar bli fett, munnen smakar som om katten gjort tvåan där, lungorna vill inte röka, och kaffet smakar inte ett dugg!

lördag 28 april 2018

Gör om och gör rätt!

Jo, det där med att ta tempen under armen, som jag gjort i många år, när jag känt mig lite risig, varm och konstig, var tydligen ingen bra metod. Eller metod och metod, att bara göra det, funkar ju, men att sen mätresultatet är otillförlitligt det är ju en annan sida av det hela.
Den metoden har i alla fall gjort att jag hållit mig på benen, oavsett hur jag känt mig, det har mer varit hosta och snuva som hållit mig hemma från jobbet.
Inte ofta dock, men nån gång ibland så.....

För det mesta brukar det där förkylda dyka upp när jag ändå är ledig, på nån helg, kanske för att man slappnar av då.....
Va vet jag.

Nu kröp jag ändå till korset och tog tempen på det vanliga hederliga sättet, ja ni ska slippa detaljer, men jag stoppade in den där den vanligtvis brukar mäta, efter att noga ha tvättat den...
Det är ju mina hundars termometer.....
Nåja, efter att ha bläddrat fram dit den skulle, fått den på plats och väntat på pipet, så visar den 38 grader och det är typ tre grader mer än vad den brukar visa när jag tempat i armhålan i många år....



Så, jo jag är nog sjuk, eller jag är sjuk.
När jag kom hem från jobbet i går, så släppte snorproppen som gjorde näsan tjock och tät under eftermiddagen, och hostan är lite mer ihållande, det irriterande "kattluddet" som jag kände att jag hade i halsen i går, är däremot borta, vilket är rätt skönt.....
Att jag sedan hostar till och från ändå, så jag nästan både spyr och kissar ner mig, det får jag väl leva med några dagar.....
Och man kan säga att det var rätt bra planerat att jag köpte ett jättepaket med näsdukar i Torsdags när jag handlade....

Sen kan man ju fundera på om man ska peta i sig febernedsättande? Febern är ju i kroppen av en anledning? Att genom värme ta död på de virusar eller bakterier som fått fäste....
Men en liten Ipren då och då, mot den dunkande huvudvärken, som inte blir mindre av att jag nyser ut halva hjärnan, hostar och snyter mig.....
Och vad gör man när man är sjuk?
Känner jag mig själv rätt, så kör jag på som vanligt, fast kanske i lite lägre tempo....

Eller ska jag se nåt på TV:n?
Tips på serier? Någon?
Böcker har jag ju laddat upp med, men läsa när det dunkar i huvudet?......
Wordfeud? Någon?

Och nej, det är inte synd om mig, jag behöver inga krya-på-dig dunkar, jag är sjuk, det går över och jag överlever...

Fast visst är det konstigt att man behöver en bekräftelse på en termometer för att få vara sjuk?
Och hur blir det med sjungandet på måndag?
Och Yogan i morgon?
Och Plupp som behöver ha hjälp med flytt idag?

Nåja, det löser sig.....



fredag 27 april 2018

Det är fredag!

Arbetsveckan går mot sitt slut, ännu en vecka som gått i snabbare tempo än vad som egentligen kanske är nyttigt för tant, men det är kul, jag trivs och jag utvecklas förhoppningsvis på något sätt.

Bara en fredag kvar, sen ledig i fyra dagar, fyra dagar som förhoppningsvis kommer att innehålla en massa av det som jag gillar, trädgård, familj, sjunga lite och sova.....
Och, Mia & Anna, jag har fortfarande några avsnitt kvar att lyssna ikapp.....

Just idag den här fredagsmorgonen, när jag har en timmes extra sovmorgon, som jag inte sover på, utan bara sitter i morgonrocken och känner efter om jag är på väg att bli sjuk eller inte.....
Känner en konstig känsla i halsen, som om jag har ett litet litet strå av kattpäls på tvären straxt nedanför svalget, det blir också lite varmt i övre högra delen av bröstkorgen när jag hostar av att det lilla lilla strået retas.
Att röka är ju ett måste men även då känns den där varma lite stickande känslan i bröstkorgen...

Termometern stoppas in i armhålan och visar 36,2....


Knappast feber, men varm och konstig känner jag mig....
Kanske har det bara varit mycket på jobbet, eller hemma, vem vet.....
Jag måste nog googla....

Temperaturmätning i armhålan (axillen)

Axillär temperatur är inte lämplig för att bedöma kärntemperatur på större barn eller vuxna, eftersom den mäter hudens temperatur (perifer temperatur). Mätningen påverkas av termometerns placering, armhålans fukt, mängden underhudsfett och omgivningens temperatur. Axillär mätning kan dock användas på spädbarn under tre månaders ålder.

Hoppsan det är tydligen inte tillförlitligt att mäta där.....
Nej jag tänker inte mäta någon annanstans....
Det är mer hur jag känner mig som avgör hur jag mår....

Fredag som sagt, en arbetsdag till, innan det är dags att ladda lite batterier så här på våren :)

Ha en riktigt bra dag och helg!




söndag 22 april 2018

Att låta som Mia Skäringer...

Ljudböcker har jag lyssnat på, i tid och otid.
Jag hade Storytel, innan jag hade Iphone, och lyssnade snart slut på allt nytt material, då det bara fanns ett 20-tal titlar där när jag började lyssna. Det gjorde att jag avslutade mitt abonnemang, som då var gratis...

Jag försökte igen under en tid, och lyssnade i bilen, men hamnade med någon som hade en sövande röst och satt nästan och somnade i bilen på väg till jobbet....
Så det fick bli, Läsa Bok i sängen och Lyssna på P1 i bilen.
Hur tufft är det då, Lyssna på P1 i min fräna bil.......

Att folk nu för tiden lyssnar på Podd, har jag ju hört talas om, till och med bästa vännen J lyssnar på trädgårdspodd, så jag är nog sist med att upptäcka det här mediet.
Nu fick jag i alla fall et tips på KundaliniYogan förra veckan.


Två av mina favvokvinnor på samma ställe!
Så nu lyssnar jag. I Bilen, i trädgården, när jag är ute och går....
Underbara människor!
Och det mesta de säger eller berättar kunde jag ha berättat själv, känner igen så många fragment från Mia, uppväxten med mormor, Frälsningsarmén, sången, punkigheten, skolkandet ja ni fattar...
Även Anna finns det beröringspunkter med, samma musik, uppväxtåren, åldersnojan, klimakteriet.....

Nej jag är varken Mia Skäringer eller Anna Mannheimer, man kanske är det just för att det finns så många beröringspunkter, man känner igen sig, man skäms, mans skrattar högt åt vissa grejer, eller bara åt att de skrattar själva.

Grejen är bara att jag lätt tar åt mig dialekter, och Mias Kristinehamnska är ju knappast den snyggaste värmländskan jag hör, men ack vad jag känner mig konstig när jag hör mig själv inne i huvudet ha en Kristinehamnsk släng på min vanliga Värmländska......
Tur ändå att jag inte börjar prata Göteborgska!

Har du inte lyssnat på dem, gör det!
Dagligt aktuellt småprat, många kluriga funderingar, världsliga saker men också djupa.
Så många huvudet på spiken!

Och vem vet, kanske är Podd, nästa Pillargontantsgrej, jag gillar ju att prata och jag gillar radio, men har jag nåt att säga......





lördag 21 april 2018

De där med att vara 50....

Jo jag har ju varit det några månader nu, typ fyra eller kanske fem, det beror lite på hur man räknar...
Ålder är ju bara en siffra, jag vet det och det är hur man känner sig som är det viktigaste, men den där kroppen har liksom inte fattat att jag känner mig mer som 34 än 50+.....

Ta tex det där med trosor....
Nåja jag ska inte gå närmare in på min undre del av kroppen, men något har liksom hänt.
Jag har aldrig gillat såna där nyfikna trosor, ni vet den där sorten som liksom på ett nyfiket sätt kryper in och kikar rätt in i hela härligheten, de där trosorna, vars kant man ständigt får försöka få tag i genom de tighta jeansen och liksom dra ut och åt sidan, för att inte behöva ha nåt som kilar in sig och kikar, det är inget nytt, men något har hänt med kroppen, som gör att även de trosor som tidigare varit sköna, hållit sig där de ska, börjat bli nyfikna....
Inte ens de enkla vardagstrosorna från Newbody funkar längre.....


Och det är ju inte så att de är stringtrosor precis, men på något sätt är de plötsligt för smala där mitt under, och korvar ihop sig där och bak i rumpan....
Nåt annat som också uppstår är att de rullar ner under magen, den hänger liksom över om ni fattar....
Så in i höskan och rumpan, under magen.......
Inte alls skönt om ni frågar mig!

Jag har mer fått gått över till trosor av en annan modell, höga i midjan, med små ben, mjuka, helst av Bambu....
Typ....



Inte det sexigaste som finns på marknaden, men jag har dem ju mest för min egen skull, och knappast för att behaga någon annan längre, ja ni fattar.....
Det finns några små irriterande avvikelser även med de höga, mjuka sköna trosorna....
Det är inte speciellt snyggt till låga jeans, ni vet de där låga som nästan ska visa stjärtskåran där bak. Att det istället för en lite tillstymmelse till rumpa, sticker upp femton centimeter troskant, tror jag knappast tilltalar någon, inte ens mig själv, och fram ska vi ju knappast parat om, jeansen hamnar under den där magkanten, trosorna går över och det bildas en bambuklädd korv som ligger som en matrona under naveln.......

Nej tacka vet jag mina tantjeans, höga i midjan, täcker hela trosan, och hela magen får plats på rätt ställe liksom.....

Jo det händer nåt med kroppen när man blir äldre... 
Typ Femtio.....
Lika bra att vänja sig vid att allt liksom ramlar ner, hänger och blir löst.....
Hakan....
Rumpan.....
Låren....
Magen.....
Mungiporna......

Suck!
Man får väl klä sig där efter....
Det finns ju sånt som håller in, lyfter upp och tightar till.

Men hur gör man med hakorna? Nåja det blir väl ett senare inlägg.....

torsdag 19 april 2018

Jagat bort alla monster....

Nu tror jag minsann att alla monster är bortjagade, både mina egna och de vi verkar ha i trädgården under nätterna....

Mina egna är som troll, de bara sprack när jag plockade ut dem i ljuset.



De där vi har i trädgården däremot, de hör jag bara när de hoppar över staketet, efter att terriern påbörjat sitt "God Morgon - Här kommer jag" race varje morgon! Och vet ni det räcker inte med ett race, hon springer nog typ ett par kilometer längs staketet varje morgon, och jag går sakta i en mindre cirkel runt huset och liksom följer med henne runt, nåja, inte i samma tempo dock....
Vem orkar springa några kilometer i idiottempo klockan fem på morgon liksom om man inte är terrier?
Nåja man får vara glad för det lilla, bara en morgon av många har hon hoppat efter dem och röjt runt på byn.....