Den känslan...

Ibland bara händer det...
När man halvligger i soffan, ser på Fredrik Reinfeldt när han möter Tony Blair i London, ja jag är lite nördig, men det fanns faktiskt inget annat att se....
Det plingar till i telefonen, när messenger motar ett nytt meddelande, halvseg kollar jag, det brukar va nåt kedjebrev....
Men...
Där är ett meddelande, som inte kunnat gjort mig gladare!
Stoltare och känslan som sprider sig i magen, är obeskrivlig.

Att få höra att man aldrig haft någon chef som mig, att hen är imponerad av mig som vågar sticka ut, gå min egen väg och skita i vad andra tycker, och göra vad jag känner är rätt, det var nog precis vad jag behövde just nu.

När man väljer att plocka bort de där ruttna potatisarna ur sitt liv, som jag försökte beskriva igår, väljer att inte pissa på saker, utan ge dem en chans, ja plötsligt går saker och ting mycket bättre och lättare, kanske för att man återigen hittar tillbaka till sig själv, och den jag egentligen är och vill vara, utan att prompt behöva vara en motvalskärring, vilket jag normalt inte är, därmed inte sagt att jag inte tror stenhårt på mina värderingar.
Jo, jag tror jag är på rätt spår, och det känns som om hjulen börjar snurra!
Och jag tror att de stora törnar jag fått under de senaste åren, börjar blekna och li minnen, och som tur är, så minns man hellre det goda, än det som gjort ont.

Tack, du underbara före detta medarbetare, och alla ni andra också, det betyder så mycket för mig att få höra det här, men det är ju också så, att utan er, underbara medarbetare, som är företagens största resurs, även om det ibland inte känns så, skulle jag inte vara någonting, som chef/ledare!
Keep up the Good Job, och även om de inte säger det, så vet jag att alla chefer/ledare, faktiskt innerst inne tycker att det är viktigt för alla att må bra på jobbet, de kanske inte vet hur de ska få fram det bara!

TACK!