Inga hundar i sängen!

Vi har i stort sett alltid haft hund, nr jag flyttade hemifrån, tog jag med mig gamla Sandra, en bandras mellan Golden Retriever och New Foundland, och hon bodde hos oss, tills hon av ålder (13 år) fick somna in....

En av de saker vi varit rörande överens om i alla år som hundägare, är "Inga hundar i sängen" annars har det mest varit jag som satt upp regler, gränser och uppfostrat de fyrbenta i vår familj.

Efter blanrastiken, blev det Golden Retriever för hela slanten, Klara, Madicken, Lydia, Indra, Ebba och Stine, sex stycken har det blivit, plus ett antal valpar, 3 kullar, och ingen av dem har fått okey att ligga i sängen, eller i soffan heller för den delen.....

När vi hösten 2010, förälskade oss i den lilla vetefärgade, felkonstruerade terrierfillan, så visste vi inte vad som väntade, efter några veckor, bara sov hon där, i sängen....

Hon bara låg där plötsligt, när vi vaknade, utan att störa, eller väcka någon av oss....

Och där har hon legat, natt efter natt, sen dess....
Nåja med undantag för de tre veckor i var i Australien, då fick hon ligga i sin mosters säng istället.

Och inte i natt, inatt har hon varit inlagd på solstadens smådjursklinik, söndertuggad av en argsint grävling, som hon gjorde allt för att hålla borta från vår gård!
Och jag har saknat den lilla värmaren nere vid benen, till och med hennes pussar på benen när de kommer utanför täcket.......

Det är väldigt tomt, utan den där terroristen, som bråkar, gör som hon vill, biter grannen och jagar bort katter, sork, paddor, grodor, orm, mink, grävlingar och annat som kommer på oönskat besök i vår trädgård, hennes revir!

Nu vill jag bara att de ringer, och säger att hon är piggare och att jag får komma och hämta henne!
Det är alldeles för lugnt här hemma, alldeles för lugnt........
Påminn mig gärna om detta, när jag sliter mitt hår över min terrorist nästa gång!