Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

torsdag 7 april 2016

Vad man tycker om!

När man går hemma, så här som jag gör, utan att egentligen ha en aning om vad som händer i framtiden, vad man ska göra, hur man ska leva, vad ska försörja mig, ja ni fattar, så får man en massa funderingar?
En del frågor är väldigt stora...

Vad vill jag?
Vem är jag?
Vad är kul?
Vad vill jag inte?



Och när man är snart femtio år, och verkligen inte har en aning, då kan lite hjälp på traven vara bra....
Typ rådgivaren på TRR, och alla deras små kurser och gruppaktiviteter.
Typ den jag gjorde igår, att få hjälp med att beskriva vem man är hur man trivs och vad man triggas av, är minsann inte fel, det ger i alla fall mig, en liten bekräftelse på att man inte tänker fel, för visst känner man så ibland?
Man träffar "smarta" människor, som vet, som kan, som har alla svar, i alla fall kan jag uppfatta det så, och då blir jag nästan lite avundsjuk......

Nåja, vad tycker jag är roligt då? När trivs jag?

När jag får debattera, diskutera, munhuggas...
Kanske är det en av de grejerna som hämmat mig i mitt ledarskap, då man som "chef/ledare" måste hålla på sig, inte basunera ut alla känslor, precis allt vad man tycker, alla åsikter, utan hela tiden ta hänsyn till företagets åsikter, mål visioner och policys, inget man säger skriver, tycker får kunna missförstås, vilket gör en sån som mig extremt hämmad!
Jag har ju också en förmåga att få med mig folk, vilket jag är extremt medveten om, jag kan övertyga, entusiasmera och engagera och har därmed också fått vara extremt noga med vad jag sagt, åt vilket håll jag dragit och att det inte varit åt fel håll....
Det svåra har varit när ledningens riktning inte varit utpekad utan luddig, dvs när man inte haft något tydligt mål att gå mot....
Då blir jag förvirrad, och att sätta sin egen riktning, sitt eget mål, har ju inte varit riktigt okey, då stjäl jag ju hela föreställningen och blir för mycket..... ;)

En sån som jag, som känner sig begränsad av rutiner och fastslagna förhållningssätt, hittar ofta egna sätt att ta mig runt det, dvs jag hittar på egna vägar..... Men jag har extremt lätt att ta till mig andra människors förhållningssätt och är insiktsfull beträffande deras förhållningssätt, och min attityd och entusiasm får ofta andra människor att stödja mina visioner..

När jag däremot inte känner mig bekväm, och inte kan använd mig av mina mest utvecklade funktioner och inte blir uppskattade för mina bidrag, då kan jag bli rebellisk och stridslysten, påstridig, ohövlig och framfusig, samt splittrad.
Och där, är jag nu.
SPLITTRAD!

Det gäller att börja om från början på nåt sätt, och jag tror jag har en liten plan, även om såna som jag hellre tar det som det kommer, men en liten plan kan va bra....

Att hitta, se, få bekräftat vilken typ av person man är, vilket var väldigt tydligt, både frågorna och självskattningen var tydlig.
Att sedan jobba vidare med det, och hitta mina drivkrafter, vad jag vill, vad jag tycker är roligt, vad jag behöver, så kommer resten av sig själv, troligtvis!

Om man sedan blir anställd, gör nåt eget, eller bara roar sig....
Ja, det är ju helt beroende på vad man tycker om?!

Eller hur??








2 kommentarer:

  1. Det ordnar sig vet du :-) Jag sökte jobb i 15 år, hoppade på ett vikariat (favvojobbet) och efter sex veckor blev det huxflux ordinarie :-)

    SvaraRadera
  2. Säger som Venus, det ordnar sig. Det kanske inte alltid känns så, men det gör det. :)

    SvaraRadera