Många strängar på min Lyra :)

Idag gott folk, har jag nästan varit min mamma......
Och det var ganska okey!

I snöstorm, med massor av kläder under en tunn grön linnejacka, gröna tunna bomullsbyxor, svans och hatt av näver ovanpå en syntetperuk, har jag träffat barnen på förskolan i Värmskog, ute, i skogen :)

Med en tårta av mossa och dumleklubbor, och en hittad, tom aluminiumburk, som Mulle!
Att se alla barnen sitta där, spända av förväntan, i en prydlig ring, trots att det var skitkallt, gjorde mig lycklig!

Att de sen vid lunchen, där jag deltog, konstaterade att hon, Lotta är väldigt lik, Mulle.... Man hon är ju en hon, och Mulle är en han..... Spooky!

Känner ni igen honom?

Jag gick själv på Mulleskolan, som femåring i Arvika, och kommer fortfarande ihåg saft i tom sirapsflaska i ryggsäcken, och lärde mig allt om.......
Ja, daggkåpor i alla fall :)

Nej, det är inte en ny karriär, det är ett väldigt tillfälligt uppdrag, typ en halvtimme, och en saga om myran Rufa långt.

Och kom i håg:

Inget skräp får ligga kvar, lämna skogen som den var! //Mulle