Värmskogs starkaste!

Ja, ni kommer väl ihåg stubben....

Det är ingen liten stubbe, och förresten, stubbe, det är snarare stubbar!
Jag kände lite på den med ett spett, Betty försökte också hjälpa till som markberedare, men den sitter!

Då kom han, min räddare i nöden.....
"Jag kan känna lite på den!" sa han och började spetta, bryta, och gräva av rötter!
Och vips!

Så var den borta!

"Jag ger mig aldrig!" var hans kommentar när jag tackade snällt för hjälpen!

Nu har vi bara en massa rötter kvar att gräva upp, vi ska blanda surjord, och tcka med markduk, tills vi handlat grus och växter :)
Kul det här!