Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

måndag 25 september 2017

Att uppfatta

Funderar en del på det här med att vara ärlig. Att säga saker, helst utan att såra, och helst att uppfattas som ärlig.
Inte för att det är något som jag ofta tänker på, för jag är ärlig.
Har inte riktigt förmågan att fara med osanning, kanske för att jag har svårt att komma ihåg allt jag säger, och allt jag tänker, och då är det bra att vara sig själv och därmed ärlig.
För det är väl det det handlar om? Att våga vara sig själv?

Kanske är det så att det inte är sändaren som är oärlig, det kanske är mottagaren som uppfattar budskapet på ett sätt som upplevs oärligt.
Typ som med "fake-news"?

Det kan ju faktiskt vara så att man när man hör, läser eller ser någonting väger in sina egna erfarenheter, upplevelser, rädslor eller förutfattade meningar i budskapet?
Eller?

Man drar snabbt en slutsats och hjärnan har nog förmågan att ta den enklaste vägen, istället för att stanna upp och fråga sig, kan det vara så? Hur tänkte de här? Hur menar du, kan du utveckla?
När jag tänker efter så är jag inte speciellt bra på det, att stanna upp alltså. Och då blir det lätt missförstånd.

En annan grej kan vara undanhållande av information, man ger, eller får inte hela bilden, sändaren kan undanhålla delar som kan såra, för att inte göra mottagaren ledsen.
Man tror att mottagaren har mer information än vad den har, vilket kan ge luckor och plats för egna tolkningar. Det gör jag troligtvis ofta, då min tanke ibland är allt för snabb för att vara nyttig för alla.
Ibland när man tänkt kan man tro att alla haft samma tanke, känns det igen?

Andra förvecklingar kan vara när någon kommer tillbaka, för att diskutera något som hänt, det kan vara en för mig helt främmande händelse, då man inte alltid lägger samma sak på minnet, vi uppfattar olika....

Så nästa gång någon av er funderar på om jag är ärlig, far med osanning eller ljuger, Fråga!
Jag lovar att svara så ärligt jag kan, utifrån mina egna upplevelser.
Och det kan ju faktiskt vara så att vår upplevelse av en gemensam sak, är helt olika?
Ingen av oss vill sitta där med lång näsa, eller hur?



söndag 24 september 2017

Katten mår bra!

Till alla er som undrar hur det går med den utflyttade katten....


Hon mår bra, sitter gärna på balkongen, busar och har slutat jama.
Det blev en stadskatt ;)

Nya hunden, trivs, är skitig som en golden ska va, rusar glatt i skogen, och blir tuktad av en terrier och en tant med blomspruta ;)

Hej vad det går!

måndag 11 september 2017

Hösten, katten och 100 år.

Hösten är här!
Jag tycker om höst!
Frisk luft, lagom varmt, nåja lite regn också, som ibland står som spön i backen, som gör att jeansen blir blöta när jag är i skogen. Regn som gör att skogens läckerheter ploppar upp ur marken som svamp......
Och lite har det blivit under helgen :)


På lördagen blev det en megakasse, bänken full......


Och på söndagen, ytterligare en :)
Torken har fått bekänna färg under helgen, och min armbåge, som burit hem det från skogen....

Katten har flyttat, och det verkar gå bra, även om hon håller dem vakna på natten, Plupp sover med hörselproppar ;)


Inte helt enkelt att flytta en gammal dam, från utekatt till innekatt.....
Fast jag tror det är själva flytten som är konstig för henne, hon har ju helst varit inne även här, dock inte sedan Mae-Bee kom in i familjen :)

Åsså har vi varit på fest!
Så kul!
Massor av härliga Stora Enso anställda på CCC i Karlstad.
God mat, kul uppträdanden, dans och goa människor!


Kan knappast bli bättre!
Och hörrni, har jag berättat att jag gillar mitt nya jobb?!
Nio månader nu, och det är kul!

söndag 10 september 2017

En katt, del fem!

För första gången 35 år, är hemmet utan katt!
En väldigt konstig känsla faktiskt....
Ingen so stryker sig mot benen, ingen som sitter på min axel, ingen som behöver passas för att slippa bli uppvaktad av hundarna....

Men det blir bra tror jag!
Wilma har flyttat till stan, och det var väl dags, när hon är femton år?
In till Plupp och A, samt Lilla Lyset, som plötsligt fått en syster.
En systerkatt som aldrig brytt sig speciellt mycket om andra katter, som aldrig bråkat, aldrig kissat inomhus annat än på lådan, bara äter mjukmat som är i sås, och hon slutade jaga möss för nåt år sedan....
Det kommer att bli så bra tror jag, även om Lyset kanske inte var direkt överlycklig över sin nya syster.

Nu håller vi tummarna att det fungerar!
Håll, Håll, Håll!


När jag blir gammal, och inte orkar med intensiva Terrier och Golden, då blir det en ny katt, för det är rätt mysigt!