Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

söndag 22 april 2018

Att låta som Mia Skäringer...

Ljudböcker har jag lyssnat på, i tid och otid.
Jag hade Storytel, innan jag hade Iphone, och lyssnade snart slut på allt nytt material, då det bara fanns ett 20-tal titlar där när jag började lyssna. Det gjorde att jag avslutade mitt abonnemang, som då var gratis...

Jag försökte igen under en tid, och lyssnade i bilen, men hamnade med någon som hade en sövande röst och satt nästan och somnade i bilen på väg till jobbet....
Så det fick bli, Läsa Bok i sängen och Lyssna på P1 i bilen.
Hur tufft är det då, Lyssna på P1 i min fräna bil.......

Att folk nu för tiden lyssnar på Podd, har jag ju hört talas om, till och med bästa vännen J lyssnar på trädgårdspodd, så jag är nog sist med att upptäcka det här mediet.
Nu fick jag i alla fall et tips på KundaliniYogan förra veckan.


Två av mina favvokvinnor på samma ställe!
Så nu lyssnar jag. I Bilen, i trädgården, när jag är ute och går....
Underbara människor!
Och det mesta de säger eller berättar kunde jag ha berättat själv, känner igen så många fragment från Mia, uppväxten med mormor, Frälsningsarmén, sången, punkigheten, skolkandet ja ni fattar...
Även Anna finns det beröringspunkter med, samma musik, uppväxtåren, åldersnojan, klimakteriet.....

Nej jag är varken Mia Skäringer eller Anna Mannheimer, man kanske är det just för att det finns så många beröringspunkter, man känner igen sig, man skäms, mans skrattar högt åt vissa grejer, eller bara åt att de skrattar själva.

Grejen är bara att jag lätt tar åt mig dialekter, och Mias Kristinehamnska är ju knappast den snyggaste värmländskan jag hör, men ack vad jag känner mig konstig när jag hör mig själv inne i huvudet ha en Kristinehamnsk släng på min vanliga Värmländska......
Tur ändå att jag inte börjar prata Göteborgska!

Har du inte lyssnat på dem, gör det!
Dagligt aktuellt småprat, många kluriga funderingar, världsliga saker men också djupa.
Så många huvudet på spiken!

Och vem vet, kanske är Podd, nästa Pillargontantsgrej, jag gillar ju att prata och jag gillar radio, men har jag nåt att säga......





lördag 21 april 2018

De där med att vara 50....

Jo jag har ju varit det några månader nu, typ fyra eller kanske fem, det beror lite på hur man räknar...
Ålder är ju bara en siffra, jag vet det och det är hur man känner sig som är det viktigaste, men den där kroppen har liksom inte fattat att jag känner mig mer som 34 än 50+.....

Ta tex det där med trosor....
Nåja jag ska inte gå närmare in på min undre del av kroppen, men något har liksom hänt.
Jag har aldrig gillat såna där nyfikna trosor, ni vet den där sorten som liksom på ett nyfiket sätt kryper in och kikar rätt in i hela härligheten, de där trosorna, vars kant man ständigt får försöka få tag i genom de tighta jeansen och liksom dra ut och åt sidan, för att inte behöva ha nåt som kilar in sig och kikar, det är inget nytt, men något har hänt med kroppen, som gör att även de trosor som tidigare varit sköna, hållit sig där de ska, börjat bli nyfikna....
Inte ens de enkla vardagstrosorna från Newbody funkar längre.....


Och det är ju inte så att de är stringtrosor precis, men på något sätt är de plötsligt för smala där mitt under, och korvar ihop sig där och bak i rumpan....
Nåt annat som också uppstår är att de rullar ner under magen, den hänger liksom över om ni fattar....
Så in i höskan och rumpan, under magen.......
Inte alls skönt om ni frågar mig!

Jag har mer fått gått över till trosor av en annan modell, höga i midjan, med små ben, mjuka, helst av Bambu....
Typ....



Inte det sexigaste som finns på marknaden, men jag har dem ju mest för min egen skull, och knappast för att behaga någon annan längre, ja ni fattar.....
Det finns några små irriterande avvikelser även med de höga, mjuka sköna trosorna....
Det är inte speciellt snyggt till låga jeans, ni vet de där låga som nästan ska visa stjärtskåran där bak. Att det istället för en lite tillstymmelse till rumpa, sticker upp femton centimeter troskant, tror jag knappast tilltalar någon, inte ens mig själv, och fram ska vi ju knappast parat om, jeansen hamnar under den där magkanten, trosorna går över och det bildas en bambuklädd korv som ligger som en matrona under naveln.......

Nej tacka vet jag mina tantjeans, höga i midjan, täcker hela trosan, och hela magen får plats på rätt ställe liksom.....

Jo det händer nåt med kroppen när man blir äldre... 
Typ Femtio.....
Lika bra att vänja sig vid att allt liksom ramlar ner, hänger och blir löst.....
Hakan....
Rumpan.....
Låren....
Magen.....
Mungiporna......

Suck!
Man får väl klä sig där efter....
Det finns ju sånt som håller in, lyfter upp och tightar till.

Men hur gör man med hakorna? Nåja det blir väl ett senare inlägg.....

torsdag 19 april 2018

Jagat bort alla monster....

Nu tror jag minsann att alla monster är bortjagade, både mina egna och de vi verkar ha i trädgården under nätterna....

Mina egna är som troll, de bara sprack när jag plockade ut dem i ljuset.



De där vi har i trädgården däremot, de hör jag bara när de hoppar över staketet, efter att terriern påbörjat sitt "God Morgon - Här kommer jag" race varje morgon! Och vet ni det räcker inte med ett race, hon springer nog typ ett par kilometer längs staketet varje morgon, och jag går sakta i en mindre cirkel runt huset och liksom följer med henne runt, nåja, inte i samma tempo dock....
Vem orkar springa några kilometer i idiottempo klockan fem på morgon liksom om man inte är terrier?
Nåja man får vara glad för det lilla, bara en morgon av många har hon hoppat efter dem och röjt runt på byn.....


fredag 30 mars 2018

De finns så mycket grejer....

Tänk vad många saker det finns, som man inte visste att man behövde?
Virkade dukar, Tekoppar, små söta handväskor, pumps som ser ut som trä.....
Garn, balansplatta, porslin......
Ja ni fattar va?
Att vi varit på auktion :)

Och en hel massa grejer som vi absolut inte behöver följde med hem, men kul är det ;)